lördag 19 maj 2012

lördag, maj 19, 2012


En gång sa Fanny till mig att jag var onormal. Det var på mellanstadiet. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om egentligen, men jag minns hennes tonfall. "Alicia. Du är nog den onormalaste människan jag känner:"  Helt imponerad. Man bara: Eh; tack?

I Lisa Bjärbos nya bok Allt jag säger är sant kretsar det mesta runt 16-åriga Alicia.  I början av boken ska hon precis börja gymnasiet, hon och bästisen Fanny ska gå natur. Ganska snart inser Alicia att gymnasiet inte är hennes grej, hon tycker det mesta i skolan är rätt meningslöst. Alicia vill göra något annat med stt liv, något större, något vackrare. Hon har en egen plan och hon trots att hon motarbetas av både föräldrar och bästisen Fanny vägrar hon ge upp sin dröm.

Nu är jag inte ett barn längre. Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Kanske inte riktigt självlysande, men det är fan på gränsen.

I bakgrunden finns en stöttande mormor som Alicia flyttar hem till när hon hamnar i konflikt med förädrarna. Alicias stora ego och framåtanda  gör att hon lyckas med det mesta, fixa fram ett jobb efter avhoppet från skolan och lätt får hon snyggingen Isak på kroken, trots att han redan har en tjej. Bjärbo lyckads fint med att få fram en mycket levande berättelse av en sprudlande tonårstjej som vacklar mellan att vara ett trotsigt barn och en vuxen tjej. Alicia tar för sig av livet och vet vad hon vill. Allt jag säger är sant är härlig läsning som får det att pirra till i magen. Rekommenderas!

/Teresia

0 kommentarer :

Skicka en kommentar